Att tjäna som tekniker

Eric Smederöd har varit en del av församlingen i snart tio år och han har intresserat sig för ljud i många år. Han är med i kyrkans ljudgrupp. Det innebär att han några gånger per termin ansvarar för att dra fram sladdar och mikrofoner inför gudstjänsten. Under gudstjänsten håller han koll på en hel uppsjö av knappar och reglage. Han ska bland annat anpassa in- och utvolymer, justera equalizer för respektive kanal, och hålla koll på både kompressorer och reverb. Man kan förenklat säga att tjänandet som ljudtekniker kräver en hel del kunskap. Men varför lägger Eric frivilligt sin tid på det här?

– Det är viktigt att tekniken fungerar och att ljud och ljus håller hög kvalité, Gud är värd det bästa, förklarar Eric Smederöd. Om det kan vara bra ljud i kyrksalen så vill han se till att det är det, utifrån de medel och förutsättningar som finns.

– Jag ser mig inte riktigt som ”den där pysslaren”, och jag är absolut inte ”den där föreningsmänniskan”. Men när jag känner att jag kan göra skillnad och förbättra något på det tekniska planet, så väcker det en kraft i mig.

 

Det är viktigt att det inte är viktigast

Eric berättar att han länge haft ett intresse för ljudproduktion och att det väldigt sällan känns motigt att fixa och dona med ljudet.

– Det är både roligt och kreativt, men det räcker inte i sig, roliga och kreativa saker kan man ju pyssla med var som helst. Om församlingen bara hade varit en förening med verksamheten som självändamål hade jag sprungit åt andra hållet. Jättefort!

– Om sång, musik och fika skulle bli viktigare än mötet med Gud, faller hela grejen. Då skulle vi reduceras till en väl fungerande förening, vilken som helst. Det som är livgivande för mig är att det här med tekniken inte är det viktiga för våra samlingar. Att församlingen sänder den signalen gör mig trygg. Det gör mig villig att tjäna och bidra med vad jag har. Samtidigt vill jag ju förstås att tekniken skall vara så bra som möjligt.

För Eric är det viktigt att tekniken tjänar Gud, och inte tvärtom. Enligt honom är det något vi behöver vara vaksamma på i vår del världen. Han tänker att vi tillber våra prylar och vår rikedom i ganska stor utsträckning.

– Jag är själv en pryltok, så jag måste se upp! Men svaret är inte späkning i säck och aska, att äta taggtråd och krossat glas, utan snarare ett leva ett liv i nåd och mottagen välsignelse, med tacksamhet och generositet. Det finns en väg mellan framgångsteologi och fattigdomsideal, tror jag. Jag skulle säga att det är en hjärtesak.

 

 

• Vill du som läser också vara med och, liksom Eric, bidra med något som ditt hjärta klappar för? Kontakta någon av personalen i kyrkan, eller ryck tag i någon som verkar göra något roligt och fråga om du får hjälpa till.