tisdag
15 nov

Med blåljus till fredagskUNG

Ambulansen kör tvärs över trottoaren och stannar med blinkande blåljus precis utanför ingången till Korskyrkan. Två grönklädda ambulansförare hoppar ur bilen och går lugnt in i kyrkan. Den här gången är det inte lika bråttom som vanligt. Det är fredag och fredagskUNG har samling med tema ”blåljus och räddning”.


– I fredagskUNG är syftet att ha kul, att trivas tillsammans i kyrkan och att bli nyfikna på att få upptäcka mer om Jesus, berättar Magnus Köpman, en av ledarna. Vi träffas varannan fredag, och det är olika teman varje gång. Den här hösten har vi till exempel matlagning, besök på Boda Borg och badhuset, egen filminspelning och ikväll alltså blåljus och räddning.

Det är 14 barn mellan nio och tolv år som har samlats den här gången. Alla är inte kyrkvana, det är vanligt att barnen bjuder in sina kompisar till de här kvällarna.

De båda ambulansförarna Nisse och Camilla delar upp gruppen i två delar. Halva gruppen får först en genomgång av ambulansen av Nisse, och till barnens stora förtjusning sedan också en åktur. Under tiden går Camilla går igenom vad man ska göra om man kommer till en olycksplats och lär barnen lägga tryck- och huvudförband. Sedan byter grupperna plats med varandra.

Barnen har många frågor och kanske skulle deras ordinarie lärare vara lyriska om de såg så här många händer i luften.

– Hur känns det när någon dör? undrar en flicka allvarligt.

– Att hantera döden är en ganska stor del i arbetet som ambulanspersonal, svarar Camilla. Vi måste lära oss att släppa även riktigt jobbiga händelser, men det betyder inte att jag aldrig blir ledsen. Men så länge jag känner att jag gjort mitt bästa och vet att det inte fanns något mer vi kunde göra för just den här personen är det oftast lättare att acceptera att vi inte kan rädda alla. 

När ambulansen har åkt igen samlas gruppen i kyrksalen för en kort andakt med sång. Just ikväll finns det bönestationer där barnen får skriva ner sina böner, tända ett ljus eller lägga ner en sten vid foten av korset, som en symbol för ett problem som man vill att Gud ska ta hand om. Barnen är engagerade och aktiva, och det verkar som att detta konkreta sätt att be tilltalar dem.