Vanor längs vägen för Bengt Bjurbäck

Vårens predikoserie har handlat om andliga vanor. En av Korskyrkans seniorer heter Bengt Bjurbäck och jag träffar honom strax efter kyrkfikat en söndagseftermiddag. För honom är den allra viktigaste andliga vanan bibelläsningen.

– Ju mer jag läser i Bibeln, desto hungrigare blir jag, berättar han.

I perioder läser Bengt Bibeln varje dag, men han erkänner att han inte alltid lyckas vara regelbunden med läsningen.

Han berättar att det finns en fara i att sakna vanor för sitt andliga liv. Utan vanor menar han att man omedvetet riskerar att glida bort från Gud. Samtidigt är han noga med att betona att vanor inte är det som definierar den troende.

– Det finns ingenting jag måste göra för att vara en kristen. Jag måste inte gå i kyrkan eller be hela tiden. Men jag behöver umgås med Gud på olika sätt för att upprätthålla min relation med honom, annars kommer jag utarma mitt liv och så småningom riskerar jag att dö andligt.

Samtalet blir allvarligt och jag blir nyfiken på vad Bengt menar med att ”umgås med Gud”. Han berättar att det kan vara många olika saker i olika perioder av livet. Själv umgås han med Gud genom bibelläsning, bön och lovsång. Han räknar upp de tre orden på sina fingrar och förklarar att det är de tre vanorna som bär honom som troende.

– I Bibeln, Guds Ord, hämtar jag mat till min invärtes människa.

Bengt gestikulerar med händerna när han förklarar att det är raka motsatsen till hur det fungerar när man äter mat. Då äter man tills man blir mätt, och därefter vill man inte ha något mer. Men så fungerar det inte med Bibeln.

– Med Bibeln äter jag mig hungrig, och jag svälter mig mätt. När jag sätter mig för att läsa Bibeln säger jag till Gud: Nu är det du som har ordet, ge mig det jag behöver.